Livet är fullt av motgångar, Vissa bryter ner dig totalt och river ner en inombords, saker du inte ens trodde existerade.. man vet varken ut eller in ... Det enda man kan göra är att försöka sträva mot det man anser är viktigast i ens liv och arbeta för att få det att funka, Verkligen visa att " det är det här jag vill "
Grubblar funderar och tänker..
Kan en människa förändra sitt öde? Sin framtid?
Skulle du villja veta din framtid om ca 10-50 år frammåt, Vad som kommer att hända - Vad du har att förvänta, Det Oundvikliga, Man går sitt spår i livet fullt med Livsavgörande vägar, bara hålla tummarna att man väljer rätt..
Ens kropp är personens fängelse själen vill så otroligt mycket mer men den hålls tillbaka, I livet finns det dock ljusstrålar "stötte pelare" som träder fram när kroppen behöver hjälp, Men för varje gång kroppen behöver hjälp så får själen en törn.. Att inte klara av.. Folk som skrattar åt en när man olyckligtvis råkar ramla omkull, Tittar snett, och viskar bakom ryggen... Det är inte så livet ska vara !
man har vant sig att få hjälp med småsaker som att resa sig upp vid köksbordet, Eller så simpel sak som att få av sig strumporna vissa gången när det är tjärft... Man har vant sig att just få hjälp av en viss/a person/er och att dom i omgivningen förstår... utan att själen märker av det som händer.. Man har vant sig
Stoltheten jag tror att det är där nyckeln ligger, Att känna sig säker -Att det är Okey att behöva hjälp, Det är på gång, Men än så länge så har jag har inte vant mig vid detta och dom som är mig nära vet det, och accepterar förhoppningsvis mig för den jag är, (Envis & i förnekelse?) Även fast man ibland behöver en hjälpande hand så tar det emot otroligt mycket
- Jag vill ju jag med!
Att vara förälder till ett underbart barn, Är det bästa som finns skulle inte göra något i hela värden för att ända det! en sådan kärlek och en sådan lycka finns inte i något annat än det man finner i sitt barn, Men jag känner även en jätte stor "sorg".. Han kommer med armarna ut sträckta och säger " Pappa Upp" Han ramlar omkull och gråter, Han vill bli puttad när han försöker cykla, Han vill leka på golvet, Upplyft i gungan, Spela fotboll... Listan kan göras lång.. Det tar otroligt hårt på en som en kniv i hjärtat varje gång när man säger - Pappa kan inte
Jag älskar mitt barn han är det bästa jag har !!
En familj
Ingen människa är perfekt, alla gör misstag och tjabbar bort sig, Frågan är bara hur pass stor skada man lyckats åstadkomma.. Man får försöka lösa det, Visa att man kan förbättra sig och vad som man tycker är viktigast, det tar tid men tillslut så kanske det ordnar sig ... Finns saker som har gjort väldigt ont i mig .. Men kärleken till min sambo och mitt barn har varit starkare.. tillsammans klarar man av det, Om viljan finns och att man vågar chansa det kan bli guldbiljetten till evig lycka...
Utan min familj är jag inget
<3