RaggerDude

 

Vissa föds med en guldsked sittandes i röven när dom kommer ut till världen, Medans andra lever med en skopa ångest för att klara dagen.. Mat på bordet, Kläder till barnet/en och gärna lite sysselsättningar.. Eller är det meningen att man ska sitta hemma hela dagarna, Leva på bidrag eller "tvingas" sälja saker som man vet att man aldrig skulle kunna ersätta igen, så man klarar sig & försöka spara ihop till den där leksaken som man så gärna vill ge sitt barn, Eller det där fina smycket som man vet att sambon skulle bli överlycklig över att få... egentligen bara få känna ett lugn att man kan försörja det finaste man har, Nämligen ens egna Familj. 

 

På morgonen vaknar man vid 7 snåret, hjälper till att få iväg Lulle till dagis... När det är över så sova en stund till, Ställer larm på kl 10 ... När klockan väl ringer sen så är i alla fall min första tanke

 

- Varför ?

 

Har funderat mycket över det... Varför?... Vad finns det att gå upp till ? En tom lägenhet.. En gapande katt.. å Sittande vid Datorn timme efter Timme i väntan på att sambon och sonen ska komma hem igen..

 

Min  höjdpunkt på dagen är när sambon hämtat sonen på dagis och jag hör att dörren öppnas och mina två kommer hem igen

 

Nu har jag haft en sån otrolig tur att födas i den familjen jag föddes i och har dom underbara vännerna/bekanta jag har... utan er så vet jag inte hur det skulle varit 

 

 

Vissa har allt, Ett jobb med bra lön en fin familj men väljer istället att ställa till med "Cirkus" över vadå? ..... Egentligen ingenting.. Ingenting av värde i alla fall...

 

 

 

Till min vän, JAG SAKNAR DIG!