RaggerDude

Även fast man har fullt med underbara människor i sin omgivning så kan man känna sig sååååå ensam...

Lördag kväll idag, ligger i sängen och nattar min guldklimp för natten -Pappa Lulle kväll :) då sambon är nere på tillställning nere i stan, Noramarken.. Karuseller å massa skoj... Kan jag tänka mig. :)

Va lääänge sedan jag va nere på Nora marken, känner inte för att trängas med massa folk som bara tänker på sig själva i deras framfart mellan stånden.. Känns som de kvittar.

Har funderat mycket på döden på sistone

-vad händer när man dör? Kommer man till ett bättre ställe??
-varför ska folk vara så otroligt smöriga när en person går bort? Är det för att förhoppningsvis tigga till sig lite av arvet iform av saker eller pengar? Men då till frågan om den avlidne inte har så gott ställt t.ex att den är barskrapad och äger knappt byxorna som täcker benen, vad är grejen då? Någonting finns de ju säkert en kan Behöva, är de så folk tänker?? Har funderat på det ett tag och kommer faktiskt inte på någon bra förklaring... man kan sitta ensam "utan vänner" som hälsar på... Men när personen går bort då jäklar va vänner man plötsligt fick :o hur funkar det?

Är de inte bättre att va måna om varann när det behövs å inte efter, känns bara falskt annars å gör ju definitivt ingen vidare nytta!

Va rädd om dom du har, värdera folk högt man vet aldrig när det kan vara sista gången man ses, håll dom du älskar nära hjärtat och tala om att dom fins där så ofta du kan, det kan vara guld värt... En dag kan det vara försent.